Matilda

Kom att tänka på det innan idag att alla ser ner på varandra hela tiden. Att man alltid behöver försvara sig för det gör eller tycker. Det jag kom att tänka på var akademiker, givetvis eftersom det är med sådana jag lever och umgås med. Många akademiker ser ner på icke-akademiker, de som inte läser alltså. De är inte tillräckligt kunniga och lärda. MEN, sen ser icke-akademikerna ner på akademikerna och tycker att de är högfärdiga och att de slösar bort skattemedeln på att festa. I akademiker kretsar ser man också ner på varandra. Säger man till en ingenjör att man är samhällsvetare (vilket medie och kommunikationsvetenskap ligger under) så är man mindre värd. Samma sak vice versa, säg till samhällsvetaren att du är ingenjör och de ser ner på dig för att du inte kan skriva att det är ojämställt att de är högfärdiga och så vidare. Detta gäller givietvis inte bara den akademiska världen. Jobbar du på industri till exempel ser de som jobbar i produktionen ner på de som jobbar på kontoret, "de gör ju ingenting och får höga löner" brukar det heta. De som arbetar på kontoret ser i sin tur ner på arbetarna som inte "lyckats" i livet och som inte gjort karriär. Ja... hela ämnet är outtömmligt och går att tala om i det oändliga. Alla ser ner på varandra helt enkelt. Vi borde vara lite mer toleranta och vidsynta, så kanske vi kunde komma ännu längre i våra små trångsynta liv.

Ps. Jag vill bara tydliggöra att jag inte på något sätt tar ställning i och med detta inlägg. Det är enbart funderingar och reflektioner av upplevda händelser.