Oj va jag blev sentimental!

Kom av en slump att sätta igång tv:n just när filmen "Hästmannen" visades. Jag som vanligtvis inte gilla dokumentärer om diverse olika människor fastnade direkt. Mycket kan bero på de bedövande vackra natur bilderna i filmen. Fantastiska ängar och skogar från sjupaste Småland. Otroligt fint. Konstigt att man kan vara så förälskad i naturen på en plats som jag är när det gäller småland.
Filmen handlade i alla fall om en man som levde för sina hästar och bedrev jordbruk på samma sätt som de gjorde på 1800-talet. Han levde tillsammans med naturen och följde de olika årstiderna på samma sätt som förr. Men så kom stormen och tog mycket av hans skog. När han i den värsta stormen försökte rädda sin skog och sina djur blev han sjuk och förfrös sig och hamnade på sjukhuset..... Fantastisk film. Rekommenderas!

Tillägg: Jag va idag ute och sprang utmed havet. Tycker att havet kan vara minst lika hisnande och häpnadsväckade vackert som jag tycker att den smålandska skogen är. Men just nu kan jag ju se havet varje dag om jag vill. När jag är i småland kan jag längta minst lika mycket efter kusten och havet. Så nej, jag ska inte flytta. Och inte gnälla. För det här är inte gnäll. Bara en kärleksförklaring till det jag alltid kommer att älska och känna som mitt hem- Småland.